Vad har coronavirus med trafikplanering att göra?

Coronakrisen får event-, hotell- och resebranscherna att gå på knäna till följd av alla möten och evenemang som ställs in. Epidemin kommer att gå över, men effekterna blir bestående.

Disclaimer: Av denna text kan man tro att jag gläds åt coronaviruset. Det gör jag givetvis inte, med tanke på allt elände det ställer till med, såväl i människors liv som i samhället. Men det finns i regel två sidor av ett mynt.

På en eftermiddag försvann en hel veckas inbokade konferenser och seminarier. En efter en meddelade arrangörerna att man ställt in, skjutit upp eller övergått till webblösningar. På min egen lott föll att avboka ett knippe tågresor och några hotellnätter. Och där stod jag med en nyvunnen arbetsvecka, helt ren från resor och sammankomster, sånär som på några telefon- och videomöten.
Och jag kan inte påstå att jag direkt lider.

Corona-oron präglar ju hela vårt samhälle nu, alltifrån dem som skickar sina barn till dagis till dem som följer börsens utveckling. Och för oss vars arbetsliv till stor del består av möten och konferenser blir den tydligaste effekten stora hål i almanackan. Hål som åtminstone jag ser fram mot att fylla med läsning, skrivande och tankeverksamhet som kommit på efterkälken.

För alla med intressen i rese-, event- och hotellbranschen är detta förstås en katastrof. Vi läser om massvarsel i flygbolag och hotellkedjor. Varenda lunchrestaurang kommer att ha kärva tider så länge hotet om en epidemi hänger över oss.

Jag tror dock att effekterna varar längre än så. Jag tvivlar på att det slentrianmässiga resandet och de slentrianmässiga mötena kommer att komma tillbaka. För det som nu sker är att alla som ännu inte vant sig vid Skype, Zoom, Hangouts och de andra systemen för webbmöten nu snabbt kommer att göra det. Och deras ekonomi- och HR-chefer kommer snart att se de enorma summor pengar som går att spara in.

När epidemin lugnar sig, för det kommer den att göra, kommer vi alla att ha vant oss vid det nya sättet att hålla möten och konferenser. Det kommer inte att finnas några skäl att fortsätta på det gamla sättet.

– Jo, invänder en del på samma sätt som de gjort de senaste trettio åren. Det finns alltid ett värde i att ses och umgås på riktigt.

Nja, säger jag. Det kan finnas ett sådant värde, men det kan också vara en dimridå för att man inte riktigt orkat ställa om, inte riktigt orkat tänka nytt, inte riktigt orkat lära sig den nya tekniken. När den gränsen är passerad kommer man inte att vilja gå tillbaka. Ungefär som rökningen på krogen.

Konsekvenserna? Tja, att marknaden för mässor, konferenshotell och tjänsteresor kommer att krympa till en bråkdel av den varit. Och, yes, med tillhörande uppsägningar och arbetslöshet. Mitt medlidande med dem som drabbas.

Men det bidrar inte till någon lågkonjunktur. Företagen frigör pengar som de kommer att spendera på annat som de har mer nytta av. Nya branscher kommer att ta vid. Marknaden för videomöten är väl det mest uppenbara, men också sådana branscher vi inte känner till.

I trafikplaneringen pratar vi ofta om s k steg 1-åtgärder, som enkelt uttryckt handlar om att undvika ett växande resebehov och därmed undvika kostsamma investeringar i infrastruktur. Oftast handlar det om trevliga kampanjer för att ta cykeln i stället för bilen. Här kliver plötsligt coronaviruset in som en oerhört kraftfull steg 1-åtgärd. Får det oss att dra ned på tjänsteresorna minskar också trycket på såväl vägnätet som på tåg och annan kollektivtrafik. Värdet av de investeringar som aldrig behöver komma till stånd kan vi inte uppskatta, men det kan vara gigantiskt.

På samma sätt kommer de arbetsgivare som nu ordinerar hemarbete att upptäcka att det ju går riktigt bra. De kommer att släppa på de restriktioner de har idag, med oklara motiv. Det, i sin tur, kommer att märkas direkt på trafiktoppar morgnar och kvällar, de trafiktoppar som oftast leder till krav på fler och bredare vägar. Vi är ju fler än man kan tro som faktiskt kan sköta våra jobb hemifrån, även om det inte gäller alla.

Så vem vet. I coronakrisens spår kanske morgonrusningen aldrig blir vad den varit. Jag skulle inte direkt lida av det heller.